Nu ska vi prata om det vi fruktar, en människas akileshäl.
Vad är din ? tänk efter det ska vara en vardaglig sak som du måste göra men tycker är obehaglig.
Det är dedär som du går och gruvar dej för tänker på och känner tänk om ja kunde slippa just dedär.

Mitt är "bilkörning" Det är det mesta vardagliga men för mej är något ja gruvar mej för.
Ofta har ont i magen och gärna slapp om jag ville. när det är halt är det vi prata om.
Så fort asfalten är framme är de superkul och köra bil.
Men när snön lägger sej och halkan kommer, då börjar mitt hjärta picka i hjärtat..
Detta vart efter att jag körde av vägen som gravid när ja knappt haft körkort i 1 månad.
Fick sladd i en kurva och bilen fick vi skrota men det gick juh faktist bra med både mej o Liam.
Men minnerna, tankarna och om hur det känndes finns kvar.
Ja kommer aldrig glömma dom där små sekunderna som gjorde att ja tappade kontrollen över bilen som ja trodde jag kunde kontrollera. Jag kännde mej liten usel och så jävla sårbar.

Samtidigt så kör ja bil. ja gör det faktist. ja övervinner min räddsla ja skärper mej och fixar det.
ja vet själv att ja klara av och är en helt okey bilförare. ja kör efter min förmåga och hastighet som passar för väglaget. känner jag mej osäker och vill köra sakta då släpper ja förbi bakomvarande bilar eller kör in på sidan när de går och låter dom köra förbi.

Men när ja kommer hem från en bilfärds som varit obehaglig känner ja mej som en världsmästare för ja kan kontrollera min rädsla binda den och trycka bort den.
Dehär gör mej starkare som människa.

Men många i min omgivning har mer eller mindra sagt något eftersom ja framstårs så rädd. ja frågar alltid folk som kört samma väg som ja om de e halt och sånt. Men dehär är för att mentalt förbereda mej på vad jag ska vänta. Men grejen är den att ja klara det!
Alla räddsler går att övervinna. första gångerna ja körde bil efter olyckan grätt ja av rädsla och även fast de gick sagta mådde jag fruktansvärt dåligt och kännde mej som en dålig människa.. ALLA ska kunna köra bil och dum kände jag mej oxå för ja inte vågade.

Så när du tycker ja e fjantig eller liknande. tänk själv på din rädsla och vad du tycker är svårt.
Tänk istället för fan Emma vad du är töntig, fan Emma vad du e duktig som gör något du tycker är jobbigt..

men ja vet att man är falig som bilförare om man är rädd och när ja väl sitter i bilen är ja inte de.
Och dom få gånger ja kännt men dra mej baklänges har ja stannat på lämpligt ställe och suttit och sansat mej och lugnat ned mej och då går det alltid mycket bättre.

Så fy vad just jag är bra!