Förstår inte varför jag har så otroligt svårt att sova?
Så fort kl närmar sej sovtid. då bara spriter de till i min kropp.
Går in i andra varvet är varken trött eller slut på..
Förbannat..

Så nu sitter jag här igen. Pigg och glad.. borde sova men kan inte. Typiskt.

Just det jag. Idag efter vi lämnat Liam så åkte vi bil en stund var på dollar o köpte tejp m.m
De känndes väldigt skumt faktist. kände mej halv, lite försummad.
De var inte föres i bilen på väg hem ja kom på vad som var fel..
Ja tänker bara på mej själv som Mamma.. Inte Emma utan Mamma till Liam.
När jag går där utan han känner jag mej halv, tom. min identitet har typ stannat hemma.
Kännde lite lika dant i fredags när ja var ute..
Vad ska "jag" prata om.. de enda som upptar mitt huvud är just de.. Den där lilla killen som ligger hemma.
Nä livet är förändrat nog e det allt det.
Konstigt när man hörde "småbarnsåldern" är intensiv trodde ja dom menade intensiv = mycker m.m
Men de e så himla mycket mer. den e intensiv på så olika sätt. Ja har tappat bort mej själv på visa plan.
Men samtidigt har ja lärt känna mej själv djupare oxå. Idag vet jag vad som är viktigt.
Vad ja vill med livet..

När ja ser mitt älskade barn,så får ja nästan ont i magen..
De är sådan kärlek, sådant rus, alla kännslor åker berg och dalbana i kroppen.
Jag älskar dej så. vad var jag innan du kom?
När livet känns så meningslöst innan du fanns?!


Nä nog med djupa tankar o funderingar.
Nu ska ja slänga ned mej i soffan och se lite tv och hoppas ja somnar
 God natt
//Emma